Vaknade imorse och grät floder....Anledningen var en dröm:

"Jag satt i köket & pratade med syrran om hur glad Michelle skulle bli över en bit av en vaxduk med alla autografer från de som är med i High school musical...M älskar dom, och hon var i den ålder hon är nu i drömmen....

Då säger syrran till mig: " Var det inte ett sånt här tyg du valde till din brudklänning?" samtidigt som hon flörtar åt mig och nickar åt höger...

Jag följer hennes blick och jag ler:

Vid köksbordet sitter mamma med en kopp kaffe och läser tidningen...

"Jo, nästan, säger jag med skrattet i halsen, "fast det här är mer likt tyget jag valde åt mamma"

Då vrider hon på huvudet, ler & säger: Jaså du?

Hon ser ut som alltid, leendet är detsamma, kläderna, sättet hon håller i muggen, och jag känner mig trygg när hon ser på mig....

Samtidigt försvinner hon , och jag tittar på Linda...Jag ser i hennes ögon att hon tänker samma sak...Hon är ju borta...

Sanningen slår mig i magen, min mamma kommer aldrig att planera mitt bröllop med mig, hon kommer inte ens att vara där....Hon är död...

Det var otroligt länge sen jag grät så här hårt, och känslan sitter fortfarande i, jag saknar henne så det gör ont i själ & hjärta...

Jag älskar dig, mamma!