Ibland liksom slår det mig, vad orättvist livet kan vara...Ibland kommer den över mig, saknaden....Som när mors-dag närmar sig, när hennes födelsedag är, när jag hör nån nämna hennes namn, som när våren strålar & blommorna börjar slå ut...

När tulpansäsongen är i full gång, och hon skulle ha haft en ny fräsch bukett på bordet för jämnan....Jag saknar att svänga in på en kopp kaffe efter jobbet...Att bara sitta & snacka skit & skratta tillsammans....Jag saknar hennes leende....

Mina händer liknar hennes, det gör mig glad....När jag ser moster Solveig så ser jag henne, & när jag ser min lillebror så minns jag hennes kärlek till honom, till oss alla....Usch vad det gör ont ibland...

Jag längtar efter att få träffa min syster, & jag längtar efter att få se lilla nyaste familjemedlemmen, vem han/hon nu är =)

Jag tycker bara att det är orättvist att inte mamma får vara med.....

Det blev ett ledsamt inlägg idag, men sånt är livet ibland...