...känns väldigt skönt just nu...Hade APT på jobbet igår, och det slog mig va långt ifrån oss chefen sitter även om det egentligen bara är 2 trappor ner...Hon har jättefina visioner om ett boende som de anhöriga kan stoltsera med, där vi promenerar dom varje dag, aktiviteter 2 ggr om dagen, nybakat bröd sådär så det doftar gott...Spa-bad 1g/månad...Och allt ska fotodokumenteras så att vi kan visa upp för de intresserade att såhär duktig är vi...

Jag skulle jättegärna jubla av denna entusiasm från en chef, om det inte vore så att det är näst intill omöjligt.

Alla som jobbar inom vården vet hur stor skillnad det är på verklighet och utopin som borde finnas, så även här....

Sedan jag började 1:a juni så har högen av arbete för oss på golvet bara växt och personaltätheten minskat, det går inte ihop...Vi ska hinna med omvårdnad, kökssysslor,tvätt, städ och våra egna luncher före 12.

Det hinns inte som det ser ut nu, och då ska vi lägga till aktivering på det.

På eftermiddagen ska det hinnas med lunch, matningar, disk/kökssysslor, förberedning av eftermiddagsfika, fika, läggningar till vila, toabesök, upp från vila, förberedelse av middag, förberedelse för kväll....

På två ibland tre personal. Det är knappt det går...

Lägg till promenad, kontaktmannatid, och aktivering och dra bort den tredje personen helt.

Förutom dessa arbetsuppgifter ska vi dessutom se till att all pappersexercis är i sin ordning, fallprevension, blöjbeställning, om nåt går sönder-fixa det, om nån är sjuk-fixa det, vi är ansvarig för de boendes pengahantering-håll reda på kvitton, för dagbok! Personligt ansvarig....Gillar inte den tonen.... Vi ska dessutom ge rätt medicin till rätt boende i denna villervalla av stress & jäkt, och nu ska vi dessutom ta över såromläggningarna....Och om nåt oväntat inträffar i denna jäkt, så är det bara att jobba fortare ändå, vi är ju ändå bara den personalstyrka som är på plats...

Vi ska ha egna vikarier, vilket innebär att om nån blir sjuk, och vi inte får ut nån vik. då är det bara att ställa upp och jobba extra, "då hänger det på er"

Som jag sa igår " Det finns ingen tvekan om att all personal skulle vilja ha det så här bra, men oron som jag tror alla känner är att vi hinner inte som det är nu, hur ska vi hinna med?"

Det ska gå.

Det ska gå.

Okej....Nu har jag funderat hela natten och kommit fram till detta:

Vi byter ut alla våra boenden till ett nytt gäng på 18 personer, mycket piggare och minst 20 år yngre, som kan hjälpa oss att baka, som kan promenera själv, som är haj på kassakvitton, som är gamla sekreterare, som inte har några sår, och som istället åker hem till sina anhöriga på helgerna....

Så kan vi lösa det. Eller:Anställ en köksa. Eller: Anställ en städerska.

Vi är undersköterskor. Vi vill jobba med människor.

Som framtiden känns nu, så fattas bara uniformen, raka led och en piska i nacken. Jobba, jobba, jobba!!!

Men glöm inte att le in i kameran....

Men jag gnäller inte, gud förbjude att man skulle råka ha en åsikt, då kanske man inte har nåt jobb längre...

Jag ororar mig inte så mycket för egen del, jag vet att det finns andra som kommer få det jobbigare....Jag har ju dessutom tagit på mig extra-ansvar, duktiga jag....

Det blir nog roligt det här, det vore enklare om de anhöriga kunde se vår situation, och se till sina gamlas behov...

Jag funderar på vilka av de 18 som överhuvudtaget har orken till aktivering/promenader/bingo/dans/pussel/osv....

Det blir nog inte så många att springa med ändå....Det blir nog bra...

Det vore ju trist att sluta nu när man kommit in sig i gruppen på nåt vis..

Blablablablablabla....Nu så, tillbaka till det viktiga:

Ikväll är det husvisning, på min drömkåk!

Åh, jag vill ha den, osedd =)

Skriver mer om det imorgon...Nu ska jag ringa Pernilla som så gulligt väckte mig i morse...

Tjing!

Älskar net-on-net reklamen med Lill-Babs, helt underbart =)

Ösregnar idag, mindre kul, är svintrött hela tiden, inte alls roligt för min sambo, har ingen ork till nåt...Men, ikväll gör jag min sista kväll av tre i rad, sen är jag ledig tills på söndag =)

Imorgon ska vi kolla på hus, och på fredag ska jag & Pernilla ta en tjejdag på stan med tillhörande middag & vin på restaurang Tarantino tror jag den heter, Pernillas favvo, italienskt, mums!

Apropå gårdagens inlägg så har Darling fått ett nummer till en jurst nu, så vi ska iaf prata med honom och kolla våra rättigheter och hennes skyldigheter...Blir intressant...

I övrigt har jag inte så mycket mer att säga idag =)

Tjing!

Om man är helt ego & bestämmer sig för att flytta till en annan stad med sina 2 barn som man faktiskt har gemensam vårdnad med den andra föräldern med, så verkar det gå bra..??

Har läst på diverse familjerätts-sidor och faktan säger att man inte kan göra så utan bådas medgivande, medans föräldraforum av olika slag säger en helt annan sak...Många är de pappor som blivit av med sina barn på det viset..Mamman har helt sonika bara flyttat, skolat in barnen på nya dagis/skolor och rotat dom med nya vänner och en ny stad, och innan pappan har hunnit motstrida sig detta via tingsrätt osv så ansers det ofta ha gått så pass lång tid att barnen nog faktiskt har det bättre på nya stället eftersom dom redan har rotat sig där....

Hur fan funkar Sverige då??

Hur många pappor har mist sina barn på det viset, och hur många barn har mist sina pappor på det viset? Massor...

Kommer vi bli en av de familjer som blir fråntagen rätten om sina barn pga av att mamman är en egoistisk skit?

Det är jävligt långt till Göteborg, så det lär ju inte bli varannan vecka vi får ha dom, kanske varannan helg, om vi har råd att åka & hämta dom varje gång vill säga, eftersom hon flyttar för att hon inte har råd att vara ensamstående förälder här i sthlm, så lär ju inte hon hjälpa oss att träffa barnen....

Hur fan tänker hon???

Barnen är 3 & 6 år gamla, de kan inte besluta själva, de har inget att säga till om, och de lär ju inte se det som att mamman tog dom ifrån oss, de lär ju se det som om vi gav upp...

Suck, dax att ringa jurist....

Ska jobba 13-21 ikväll istället för 16-21...Det är inga problem att jobba extra på mitt jobb om man säger så....

Har varit en jobbig vecka med barnen...Lilltjejen vaknar varje natt & gråter, hon är otroligt känslosam och det är jobbigt att inte veta vad man ska göra..Lilleman är otroligt högljudd mest hela tiden, det är dagisnivå på samtalen fast vi bara är 4 personer i en trea...

Jag blir så lättirriterad fast jag vet att det inte är deras fel eller att dom är såhär för att vara jobbig med oss...De är bara barn & de har det jobbigt.

Men vad ska jag göra? Hur hjälper man utan att vara påträngande...Jag vet inte hur mycket dom litar på mig än, och jag vet inte hur man gör..Jag är lost i translation...Jag är så okunnig på barn...

Denna vecka kommer lönen, äntligen, och jag hoppas på att kunna få en klipptid nånstans..På torsdag ska vi kolla på hus, och på fredag ska jag ha en dejt med Pernilla, som igår fick ett positivt svar på deras drömlägenhet, så de ska bli med 4:a =)

Jobbar till helgen, men iaf ingen delad tur =)

Det blir nog en bra vecka, och nästa vecka börjar nya schemat som ser bra ut för min del...

Nu måste jag göra mig klar för dagen...

Tjing!

Tänk när vi äntligen flyttade in i vårt nybyggda hus i Nolby... Helt & hållet som vi (läs mamma & pappa...) ville ha det...Vi hade valt tapeter själva, jag hade blått på mitt rum & syrran hade rosa...Ett stort badrum med blommönstrad rosa våtrumstapet och en mindre toalett i blommönstrat blått....Året var 1984.

Vi var på husvisning idag, och gissa om jag fnissade när jag stod och inspekterade ett rosa & ett blått badrum i exakt samma blommönster =)

Jag undrar om det var Myresjöhus?

Vi frågade inte....Vi skrev inte upp oss som intressenter...Vi åkte därifrån.. Det kändes inte som hemma...

Vi gör ett nytt försök på torsdag =)

Idag ska vi kolla på hus i Knivsta kommun, i Kragsta...Det är ett rött hus, med jätte-garage och mysig tomt...Vi får väl se =)

Huvudsyftet med det hela känns mer som att vi kollar av läget med varandra vad vi vill ha tillsammans, det är ju så mycket som ska kännas rätt, avståndet får inte vara för långt för varken mig, Thomas eller barnen på morgonen när vi ska iväg...Det bästa är ju om det finns andra barn i närområdet, men samtidigt vill vi ju inte bo i radhus liksom..

Syftet med att ha hus är väl att ha "eget", inte trängas med andra...

Ja vi får se som sagt =)

Kom hem från det utbeordrade passet på jobbet ikväll till en lägenhet fylld med tända ljus, barnen sover & Darling står & lägger upp kräftor på ett fat från en kastrull med krondill & ett underbart doftande spad....

Åh, han är bara bäst!

Jobbet gick trots allt bra ikväll, men det var ju inte kul att bryta sin helgsledighet, lite sur över det faktiskt =(

Imorgon ska vi kolla på hus i Kragsta, Knivsta, får väl se hur det känns då =) Älskar att planera min framtid med min stora kärlek!

Hoppas alla har en mysig lördag!

Kramis <3

Vaknade till ett samtal från vakansen idag...Jag blev precis utbeordrad på jobb ikväll...

Mindre glad nu.