Näe, nu vet jag inte vad jag ska tro....Trodde att vårt samtal idag var en nystart, men så får jag precis höra en helt annan version av morgonens kalabalik....Ljög hon mig rätt upp i ansiktet eller vet hon inte vad hennes sambo gör på nätterna? Hur ska jag tolka det här nu då?
Känns som om min glädje förbytts till misstro...Igen...
Hur är det ställt egentligen? Jag blev orolig för din/er skull i morse, nu känner jag bara att jag tycker synd om er...Hur ska ni överleva ihop?
Lycka till....Du behöver det tydligen ändå.....
jenny
10 juni 2008 21:40
ja, en vän eller nåt....Det är inte hon som ramlat/skallats, men hennes sambo...Jag vet inte om hon visste och ljög för mig eller om han ljugit för henne, vilket som så är det tragiskt...Det är inte kul att vara " the talk of the town" Tro mig, jag vet...Det känns bara så tragiskt, för jag önskar henne allt gott men hon verkar inte tycka att hon förtjänar det eller nåt...Äh, jag är bara orolig för henne..
Lillan
10 juni 2008 22:16
Okej, jag förstår det:/ Jag hoppas verkligen att det blir bra, alla människor förtjänar det bästa, eller ja iaf dom man tycker om;)
Och jag gillade inlägget du skrev på min blogg, det var riktigt djupt;) Och du har nog rätt i att man ska försöka se lyckan i alla de små sakerna här i livet, för det är ju ändå dom som förgyller ens vardag..men ja..jag söker fortfarande efter den där när man att känna att man duger..för någon, den är svårt att hitta. Kramar!!
http://littlemother.blogg.se