Sitter på jobbet & skriver...Har suttit med kontorsjobb på eftermiddagen och är nu hyfsat less på att sitta själv...Vissa dagar med viss personalstyrka känner jag mig så ensam...Jag vet inte om det är mitt eget fel, men med vissa människor har det liksom skurit sig, eller jag vet inte, är det min ärlighet som gör att folk distanserar sig från mig?

Varför ska det vara så? Jag uppskattar själv ärlighet betydligt mer än folk som säger en sak till mig & en annan sak bakom min rygg...Men det kanske är fel, man kanske ska vara som alla andra, bara låtsas vara nöjd med tillvaron & leka lycklig & glad...jag vet inte jag...

Igår var ingen bra dag, söndagstristessen tog över & jag kände mig väldigt ensam & deppig...Jag hatar såna dagar!

Vaknade dessutom i morse av att en trastunge druttade in  i mitt fönster & blev sittandes där...Då var klockan 5, och när jag klev upp vid 6 så hade hans mamma hittat honom och höll på som bäst att mata honom med maskar....usch & fy.... Bättre frukost kan man ju tänka sig =)

Nu ska jag hem och städa ikväll, det ser ut som en rövarkula i min lägenhet...För mycket party i helgen resulterar i att jag låtit min lägenhet förfaras, ser ut som en ungkarlslya nu...

Ciao!