...känns väldigt skönt just nu...Hade APT på jobbet igår, och det slog mig va långt ifrån oss chefen sitter även om det egentligen bara är 2 trappor ner...Hon har jättefina visioner om ett boende som de anhöriga kan stoltsera med, där vi promenerar dom varje dag, aktiviteter 2 ggr om dagen, nybakat bröd sådär så det doftar gott...Spa-bad 1g/månad...Och allt ska fotodokumenteras så att vi kan visa upp för de intresserade att såhär duktig är vi...

Jag skulle jättegärna jubla av denna entusiasm från en chef, om det inte vore så att det är näst intill omöjligt.

Alla som jobbar inom vården vet hur stor skillnad det är på verklighet och utopin som borde finnas, så även här....

Sedan jag började 1:a juni så har högen av arbete för oss på golvet bara växt och personaltätheten minskat, det går inte ihop...Vi ska hinna med omvårdnad, kökssysslor,tvätt, städ och våra egna luncher före 12.

Det hinns inte som det ser ut nu, och då ska vi lägga till aktivering på det.

På eftermiddagen ska det hinnas med lunch, matningar, disk/kökssysslor, förberedning av eftermiddagsfika, fika, läggningar till vila, toabesök, upp från vila, förberedelse av middag, förberedelse för kväll....

På två ibland tre personal. Det är knappt det går...

Lägg till promenad, kontaktmannatid, och aktivering och dra bort den tredje personen helt.

Förutom dessa arbetsuppgifter ska vi dessutom se till att all pappersexercis är i sin ordning, fallprevension, blöjbeställning, om nåt går sönder-fixa det, om nån är sjuk-fixa det, vi är ansvarig för de boendes pengahantering-håll reda på kvitton, för dagbok! Personligt ansvarig....Gillar inte den tonen.... Vi ska dessutom ge rätt medicin till rätt boende i denna villervalla av stress & jäkt, och nu ska vi dessutom ta över såromläggningarna....Och om nåt oväntat inträffar i denna jäkt, så är det bara att jobba fortare ändå, vi är ju ändå bara den personalstyrka som är på plats...

Vi ska ha egna vikarier, vilket innebär att om nån blir sjuk, och vi inte får ut nån vik. då är det bara att ställa upp och jobba extra, "då hänger det på er"

Som jag sa igår " Det finns ingen tvekan om att all personal skulle vilja ha det så här bra, men oron som jag tror alla känner är att vi hinner inte som det är nu, hur ska vi hinna med?"

Det ska gå.

Det ska gå.

Okej....Nu har jag funderat hela natten och kommit fram till detta:

Vi byter ut alla våra boenden till ett nytt gäng på 18 personer, mycket piggare och minst 20 år yngre, som kan hjälpa oss att baka, som kan promenera själv, som är haj på kassakvitton, som är gamla sekreterare, som inte har några sår, och som istället åker hem till sina anhöriga på helgerna....

Så kan vi lösa det. Eller:Anställ en köksa. Eller: Anställ en städerska.

Vi är undersköterskor. Vi vill jobba med människor.

Som framtiden känns nu, så fattas bara uniformen, raka led och en piska i nacken. Jobba, jobba, jobba!!!

Men glöm inte att le in i kameran....

Men jag gnäller inte, gud förbjude att man skulle råka ha en åsikt, då kanske man inte har nåt jobb längre...

Jag ororar mig inte så mycket för egen del, jag vet att det finns andra som kommer få det jobbigare....Jag har ju dessutom tagit på mig extra-ansvar, duktiga jag....

Det blir nog roligt det här, det vore enklare om de anhöriga kunde se vår situation, och se till sina gamlas behov...

Jag funderar på vilka av de 18 som överhuvudtaget har orken till aktivering/promenader/bingo/dans/pussel/osv....

Det blir nog inte så många att springa med ändå....Det blir nog bra...

Det vore ju trist att sluta nu när man kommit in sig i gruppen på nåt vis..

Blablablablablabla....Nu så, tillbaka till det viktiga:

Ikväll är det husvisning, på min drömkåk!

Åh, jag vill ha den, osedd =)

Skriver mer om det imorgon...Nu ska jag ringa Pernilla som så gulligt väckte mig i morse...

Tjing!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här i Trollebo avrundades  2015 med korvgrillarlunch och vedstapling med kidesn innan de åkte till sin mor för firande i stan. Vi fortsatte kvällen med god mat och lugn och ro, här råder raketförbud pga hästgårdarna omkring oss, såå skönt!      ...

Dags att summera detta år, det bästa året på länge. Och nu handlar det här om mitt år, inte Sveriges år, vilket inte var lika kul. Januari: Spenderade mesta delen av januari ett hav av flyttkartonger, men belöningen kom sista helgen i januari, då...

Ingen fälld älg i helgen heller...Vår lilla sessa gjorde nog sitt jobb, men lyckan uteblev.       Mina små darlings    Fick iaf massor med kvalitetstid med min favoritmänniska, syster yster     Och Farsan som var noga med att det sku...

Sen sist har jag hunnit med att julpynta hela huset, och maken fixade utebelysning.         Älskar att vi har vårat eget paradis på landet, ett eget hus med egen flaggstång att julpynta...Jag nyper mig fortfarande i armen ibland..Äntligen ha...

Från de trevande orden " skulle kanske skaffa en egen jakthund" till " hon heter Karro" gick svinfort! Sitter på fredagen och käkar middag, dricker lite vin och diskuterar för och nackdelar med valp vs unghund, i vårat fall hade vi precis fått ett ...