Ibland behövs inte så mycket för att det ska bli en stor förändring.

I vardagens sakta rullande mak, är det ju så lätt att bli hemmablind, att ta varandra för givet. Eller att inte ta  i varandra alls längre. Att sluta prata med varandra, eller bara prata om matinköp eller bilbesiktning, om ens det.

Vi hade hamnat där... I det där hjulet som bara kändes trist och långsamt malande....

Där glädje över varandras olika intressen och tyckanden byttes ut till irritation och likgiltighet. Där vardagens lunk inte kunde rubbas alls för att inte orsaka ilska. Där fotbollsträning, hockey och loppisinköp blev stora svarta ämnen som retade vid bara tanken. Där stöd till varandra blev kalla bortvända ryggar i plågsamma försök att somna i ilska eller frustation.

Så händer det.

Det når en gräns där det inte går längre.

När allt bubblar över, allt forsar fram och spyr ut över hela jävla korvstroganoff-tisdagen!

När onsdagen är en plåga för att man inte vill att någon ska fråga hur man mår eller gud förbjude, ta på en, ge en kram.

När tanken på att åka hem får ögonen att tåras för hur ska det gå?

Kommer vi att klara att prata om det här? Vårat liv, vårat hem, våra barn och våra drömmar och planer.

Så börjar vi treva oss fram. Nuddar vid ämnen som är känsliga.

Talar till slut med varandra på riktigt, ger varandra tid för reflektion och lyssnar på vad den andre verkligen säger.

Tar in, bearbetar och förstår.

Vi jobbar med oss. Med vårat liv, våra drömmar och mål.

Vi planerar, vi stöttar varandra, och helt plötsligt känns det inte lika irriterande med de stora svarta ämnena längre. Att krypa nära innan vi somnar och prata, skratta tillsammans. Helt plötsligt så känns vardagshjulet helt jävla underbart igen, i vilken fart det än mal på i....Jag älskar min man, jag älskar vårat liv, och jag ser fram emot våra gemensamma planer för livet.

Jag kan andas igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här i Trollebo avrundades  2015 med korvgrillarlunch och vedstapling med kidesn innan de åkte till sin mor för firande i stan. Vi fortsatte kvällen med god mat och lugn och ro, här råder raketförbud pga hästgårdarna omkring oss, såå skönt!      ...

Dags att summera detta år, det bästa året på länge. Och nu handlar det här om mitt år, inte Sveriges år, vilket inte var lika kul. Januari: Spenderade mesta delen av januari ett hav av flyttkartonger, men belöningen kom sista helgen i januari, då...

Ingen fälld älg i helgen heller...Vår lilla sessa gjorde nog sitt jobb, men lyckan uteblev.       Mina små darlings    Fick iaf massor med kvalitetstid med min favoritmänniska, syster yster     Och Farsan som var noga med att det sku...

Sen sist har jag hunnit med att julpynta hela huset, och maken fixade utebelysning.         Älskar att vi har vårat eget paradis på landet, ett eget hus med egen flaggstång att julpynta...Jag nyper mig fortfarande i armen ibland..Äntligen ha...

Från de trevande orden " skulle kanske skaffa en egen jakthund" till " hon heter Karro" gick svinfort! Sitter på fredagen och käkar middag, dricker lite vin och diskuterar för och nackdelar med valp vs unghund, i vårat fall hade vi precis fått ett ...