Ibland är det bara så Måndag!

Uppförsbacke som tusan, både väckarklockans hånande alarm, det hala väglaget under bilens hjul, arbetsskjortans skavande krage, matlådans tråkiga plastkänsla, den spruckna kaffekoppens vassa kanter mot vindpinade torra vinterläppar....

Och så fortsätter det...Känslan av att allt går åt ett håll...Dödens väntrum....

En dam ligger i väntan på liemannen, medans en annan flyttar in, full av förväntan.

Och i allt detta tragiska ska papper fyllas i, avslutande möten planeras, kommande aktiviteter ordnas och annonseras.

Le, glöm inte att le!

Och så ett horribelt missförstånd uppå alltihopa.

Dålig hörsel i kombination med förvirring och anklagelserna kommer haglande.

Nej, det var inte så - jag lovar dig!

Och så klockar man ut...Sopar bort en halvmeter snö innan man kommer in i den kalla bilen...Hinner köra ut på e4:an, ca 5 km innan det tar stopp....Olycka...bilköer...röda baklyktor så långt ögat når....

Suck...

Ibland vill man bara kliva ur och gå härifrån....

Nåt positivt i allt dystert skit - Barnen kom idag och vi har fortsatt nedräkning till flytt!

18 dagar till husägande och flyttkaos och annat underbart, ja - Vi längtar!