Blev superglad när min syster sa idag att de (hon, lille Valter & Thomas ) nog kommer ner & hälsar på oss nästa helg! Superskoj & jag håller alla tummar & tår att det blir så =) Längtar efter dom & saknar närheten med familjen ofta.

Blir så när man liksom har en annan familjebild än andra...Jag har min syster. Inte så stor kärnfamilj, men desto större släkt...

Jag har 2 pappor, 3 mostrar, egentligen 2 systrar ( 3 om jag räknar syrrans syster...) 1 lillebror, 3 syskonbarn ( 7 om man räknar syrrans systerbarn..) 1 mormor (som inte längre vet hur många är vi är eller vem som är vem riktigt,,,Alzheimers är väl  härligt...) Nåja, vad mer...Vi är, nu måste jag tänka....9 kusiner ( om vi ska räkna in allas extrasyskon osv är vi nog...13...?)

1 morfar som inte har kontakt med oss, men däremot hans underbara bror i Norge...

Jodå, visst har jag släktingar och visst älskar jag de alla, men min syster Linda är min familj. Min kärna. Min närmaste efter mamma.

På måndag är det 8 år sen hon dog. 8 år utan samtal, utan kontakt. 8 år. Långa år.

Skulle inte gräva ner mig, bara tala om att jag blir glad när det väntas besök här.

Har bara delade turen kvar imorgon nu, sen har man klarat av ytterligare en jobbhelg i kommunens tjänst... Går bra ändå, trist att kliva upp när alla andra ligger kvar bara =(

Nu blir det ett hett bad, sen ska jag förhandla till mig en massage av maken, min nacke är väldigt stel...

Tjing!