Idag är det 8 år sedan mamma försvann från oss.... Iaf  då som kroppen stängde av, hjärtat slutade slå...Jag har alltid undrat jag om inte själen tog farväl av mig & syrran precis ett dygn före....Då vi båda vaknar exakt samma tid & med en känsla av att hon var borta....Fast det dröjde 24 timmar till av väntan innan det var över.

Det går inte en dag utan att hennes minne virvlar förbi...Det kan vara en tanke, en doft, en känsla...... Att känna, "det här skulle hon ha gillat"..... "Det här skulle hon ha skrattat högt åt"   Hennes underbara skratt, de glittrande ögonen....

Jag är stolt över hur långt jag har kommit i mitt liv sen hon försvann... Och jag vet att hon också är det, stolt över mig, Linda & hennes underbara Micha & Valter, också Lillebror då...Som bara var 3 då hon försvann....Jag gråter för hans skull...Han fick känna henne så kort tid....Han har inte samma minnen av henne.....Han kommer kanske inte minnas mycket alls....Älskade bror....

Jag vet att mormor har det jobbigt denna dag...Jag hoppas att hennes glömska får henne att missa denna dag faktiskt....Det vore barmhärtigast....

Jag vet att det kommer brinna många ljus för mamma ikväll....Några på graven, några i fönster, & många i människors hjärtan....Hon var & är fortfarande älskad..

Min syster har fixat graven i höst, jättefint, så jag lämnar er med en bild på den....

För evigt i våra minnen, för alltid i våra hjärtan.....Älskade mamma