Jag har långledig helg, alltså är ledig i tre dagar.

Det är bland det bästa som finns!

Det är lyxen man får av att jobba skift, rullande schema med dag, kväll och helger. Rätt var det är så får man ledigt i tre dagar, utan att ha tagit semester.

Nästa helg har jag tagit semester för då ska vi på bröllop i Gävle, så då blir jag ledig i 4 dagar!

Jag behöver ledigheterna, jag behöver fylla på energin.

Varje höst, och jag älskar ju ändå hösten, så blir jag låg...Som en pms-kossa riktigt....Jag dippar i allt. Jobbengagemanget, vänskap, familjen, självkänslan samt självförtroendet.

Jag känner mig ful, både på utsidan och insidan. Jag är livrädd för att bli sviken, lämnad ensam, illa omtyckt, bortglömd, ja allt som förmodligen alla känner nu och då...

Därför skjuter jag allt ifrån mig.

Jag gör det själv. Jag tar avstånd, för att vara den starka. Den som alltid klarar sig själv.

Och jag behöver göra det. Jag behöver rensa, känna, skrika, gråta. Sen är det bra igen.

Jag har aldrig varit så låg att jag funderat på om livet är värt det, tack och lov, men jag förstår psykisk ohälsa på ett annat sätt när jag mår såhär än när jag mår som jag för det mesta visar på Instagram och Facebook.

Lycka, lycka, lycka!

Så länge vi håller fasaden så får vi likes & peppiga kommentarer på hur snygga och duktiga vi är, sen när man lägger ut en äckligt deppig bild eller en statusrad som inte klingar rent så låtsas folk som om de inte sett, de skrollar fort förbi till nästa lyckliga statusrad eller gillar en duktig och peppig bild istället.

Det är helt ok. Gör det. Jag gör likadant.

Någonting jag alltid gör i samband med dessa svackor, alltså varje år, är att jag tar tag i mig själv. Letar reda på mina böcker av Dalai Lama, gör spellistor med avslappningsmusik att kunna meditera till, samt att spikmattan dammas av för att förbättra blodcirkulation och annat energiflöde i min trötta kropp.

Jag letar reda på gymväskan och träningskortet och ger mig iväg.

Jag brukar sluta röka, men det har jag ju redan gjort för 4½ månad sedan, och färga håret ska jag hoppa över denna gång.

Det blev ett längre inlägg idag, men det bjuder jag på, ni behöver inte gilla eftersom jag förstår att det är för reellt och trist för att vara en fredagsbloggning, men det är för min skull jag skriver, det har det alltid varit.

Och jag vet att mången gång har ni som läser satt kaffet i halsen eller blivit upprörd över mina tankar.

Men det är mina, det är jag, allt som är jag.

Inte bara lyckan.

Jag vet att ni läser, jag passar på att önska er en fin och trygg och lycklig helg, det är vi alla värda efter veckans slit   

Namaste