Var på husvisning ikväll, blev kär....Som vanligt...Jag vet inte vad jag föll för, känslan, visionen, tanten som var 87 & hade så fint ordnat i trädgårdslandet att självaste Ernst skulle gråta av lycka....Tomtens storlek, de fina detaljerna på uthusen, äppelträden...Den lilla vita grinden som man gick in igenom, den söta grusgången fram till bron...Den oinredda vinden som skulle bli ett fantastisk master bedroom, eller den sneda trappen som var för smal egentligen, men såå charmig...

Vet inte riktigt, men den som är nyfiken får en länk här

Förnuft måste få råda över drömmar & sanningen är väl att det kommer stiga i pris, ordentligt....Och dessutom var det väldigt små rum, väldigt mycket jobb invändigt och badrummet var i källaren.....Köket, inkluderat spisen, var från 50-talet & även om det är charmigt så är det också opraktiskt......Det skulle gå att fixa & dona, men det skulle kosta massor med pengar och om priset drar iväg över 2 mille, tja.....

Trots den stora tomten kändes det som om hela resten av byn var byggd runtomkring huset....För lite utrymme att sträcka på benen, då vi båda hellre bor på landet riktigt....Jaja....suck....

Nån gång finner vi det, vårat hus....Det var tyvärr inte det här....Men känslan av förälskelse är härlig i alla former =)

Tjing!