Jag trodde en gång i tiden att när man blev vuxen så skulle allt lösa sig...Bli kristallklart på nåt vis...Så nu undrar jag, exakt när är man vuxen?

Jag blev 34 nu sist, och jag vet inte mycket ännu...Vill inte skrämma undrande fjortisar nu, men jag trodde jag skulle veta vid det här laget.

Jag är en tvivlare, big time! Tvekar på allt...

 Är det här rätt jobb för mig? Är det här rätt stad för mig? Ska jag försöka en tredje gång att bli gravid? Har jag köpt rätt ny mobil? Skulle jag ha klippt lugg egentligen?

Vad är det för fel på mig?

Jag älskar Thomas, det är väl klart att vi ska prova bli gravid igen, det är ju det vi vill.

Jag trivs ju i lugg, och jag har dessutom lite lång panna så det är väl klart att det ska vara lugg! Och svart, inte blekblondin....Jag är ju mörk!

Hittade ett drömhus igen igår på Hemnet, men det ligger ju lite fel....Eller näe, det gör det väl inte? Det kanske är jobbet som ligger fel till?

Saknar gamla vänner att umgås med, men är lättad att slippa gamla spöken hemifrån, brrr!  Ska jag då sakna det som var, eller glädjas åt det jag har nu?

Om saknaden blir för stor så är det ju bara 3½ timme för att ses igen .

Just nu funderar jag på om det är rätt att sitta hela lediga dagen i morgonrocken, eller om jag ska ta tillvara dagen & hoppa i lite kläder & ta en promenad att börja med, svåra beslut i min hjärna....Och varför??

Det är väl för fan bara att hoppa!! Chansa! Gör det som känns rätt för stunden, nu... Alla andra gör det ju! Skaffar barn av olyckshändelse & hela livet vänder, köper hus & renoverar sig överlycklig, bleker håret fast de egentligen vet att de inte borde, säger upp sig, flyttar hem, flyttar bort, flyttar fel...

Så jag gör det! Jag gör det fan! Jag hoppar i kläderna, kammar till luggen & tar en promenad till apoteket för att köpa folsyra, sen jävlar ska det liggas igen & igen & den dagen vi blir gravida igen ska vi ta det steg för steg igen, och hålla tummarna....Men i vår takt, när vi är redo...När jag är redo....

Innan dess kanske vi har köpt drömhuset, vart det än ligger.

Om vi har större så kanske vi får mer besök också.....

Jag saknar mamma att älta lite med, att fråga om råd eller bara dricka kaffe & lösa korsord en stund....Hon skulla ha de rätta svaren, men hon skulle säga åt mig att känna efter i hjärtat & sen göra det som kändes absolut rätt.

Jag hoppar!         ( i kläderna till att börja med...)

                               Tjing!