Jag trodde en gång i tiden att när man blev vuxen så skulle allt lösa sig...Bli kristallklart på nåt vis...Så nu undrar jag, exakt när är man vuxen?

Jag blev 34 nu sist, och jag vet inte mycket ännu...Vill inte skrämma undrande fjortisar nu, men jag trodde jag skulle veta vid det här laget.

Jag är en tvivlare, big time! Tvekar på allt...

 Är det här rätt jobb för mig? Är det här rätt stad för mig? Ska jag försöka en tredje gång att bli gravid? Har jag köpt rätt ny mobil? Skulle jag ha klippt lugg egentligen?

Vad är det för fel på mig?

Jag älskar Thomas, det är väl klart att vi ska prova bli gravid igen, det är ju det vi vill.

Jag trivs ju i lugg, och jag har dessutom lite lång panna så det är väl klart att det ska vara lugg! Och svart, inte blekblondin....Jag är ju mörk!

Hittade ett drömhus igen igår på Hemnet, men det ligger ju lite fel....Eller näe, det gör det väl inte? Det kanske är jobbet som ligger fel till?

Saknar gamla vänner att umgås med, men är lättad att slippa gamla spöken hemifrån, brrr!  Ska jag då sakna det som var, eller glädjas åt det jag har nu?

Om saknaden blir för stor så är det ju bara 3½ timme för att ses igen .

Just nu funderar jag på om det är rätt att sitta hela lediga dagen i morgonrocken, eller om jag ska ta tillvara dagen & hoppa i lite kläder & ta en promenad att börja med, svåra beslut i min hjärna....Och varför??

Det är väl för fan bara att hoppa!! Chansa! Gör det som känns rätt för stunden, nu... Alla andra gör det ju! Skaffar barn av olyckshändelse & hela livet vänder, köper hus & renoverar sig överlycklig, bleker håret fast de egentligen vet att de inte borde, säger upp sig, flyttar hem, flyttar bort, flyttar fel...

Så jag gör det! Jag gör det fan! Jag hoppar i kläderna, kammar till luggen & tar en promenad till apoteket för att köpa folsyra, sen jävlar ska det liggas igen & igen & den dagen vi blir gravida igen ska vi ta det steg för steg igen, och hålla tummarna....Men i vår takt, när vi är redo...När jag är redo....

Innan dess kanske vi har köpt drömhuset, vart det än ligger.

Om vi har större så kanske vi får mer besök också.....

Jag saknar mamma att älta lite med, att fråga om råd eller bara dricka kaffe & lösa korsord en stund....Hon skulla ha de rätta svaren, men hon skulle säga åt mig att känna efter i hjärtat & sen göra det som kändes absolut rätt.

Jag hoppar!         ( i kläderna till att börja med...)

                               Tjing!

 

Erika

20 augusti 2010 15:02

Helt rätt tänkt Jenny!! Man måste våga och chansa, annars vaknar man upp när man är 75 bast och är bitter för att man aldrig vågade att göra det man önskade.. Aaah du är en sån inspirerande person må jag säga Jenny, en sån fighter! Hoppas vi ses snart :) Kraam

http://www.erkis.bloggplatsen.se

jenny

21 augusti 2010 17:37

Vilka fina ord Erika, de tar jag till mitt hjärta =)
Ps. det är så skoj att följa erat hus-slit, jag blir såå avis =) Kram

 

Pernilla

20 augusti 2010 16:58

Till oss är det bara 40 minuter ;-)

jenny

21 augusti 2010 17:36

Ja, Pernilla, till oss med ;)

 

Herr Lind

22 augusti 2010 07:52

Jag älskar dig gumman av hela mitt hjärta

 

Erika

22 augusti 2010 09:19

Bra! :) Ja men snart kanske ni hittar er drömkåk ni med så även du får pyssla och renovera :) Kraaam!

http://www.erkis.bloggplatsen.se

 

Maria

23 augusti 2010 07:57

Kör hårt Jenny!!!!:) Kraam!!

http://www.mariamolberg.blogspot.com

jenny

23 augusti 2010 19:52

Tack Majsan! Kramar tillbaka =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här i Trollebo avrundades  2015 med korvgrillarlunch och vedstapling med kidesn innan de åkte till sin mor för firande i stan. Vi fortsatte kvällen med god mat och lugn och ro, här råder raketförbud pga hästgårdarna omkring oss, såå skönt!      ...

Dags att summera detta år, det bästa året på länge. Och nu handlar det här om mitt år, inte Sveriges år, vilket inte var lika kul. Januari: Spenderade mesta delen av januari ett hav av flyttkartonger, men belöningen kom sista helgen i januari, då...

Ingen fälld älg i helgen heller...Vår lilla sessa gjorde nog sitt jobb, men lyckan uteblev.       Mina små darlings    Fick iaf massor med kvalitetstid med min favoritmänniska, syster yster     Och Farsan som var noga med att det sku...

Sen sist har jag hunnit med att julpynta hela huset, och maken fixade utebelysning.         Älskar att vi har vårat eget paradis på landet, ett eget hus med egen flaggstång att julpynta...Jag nyper mig fortfarande i armen ibland..Äntligen ha...

Från de trevande orden " skulle kanske skaffa en egen jakthund" till " hon heter Karro" gick svinfort! Sitter på fredagen och käkar middag, dricker lite vin och diskuterar för och nackdelar med valp vs unghund, i vårat fall hade vi precis fått ett ...