Direktlänk till inlägg 25 mars 2010
Jag har fortfarande kramper i magen när jag äter nåt, och mår liksom "tjyvtjockt"....Har precis pratat med vår personal administratör och talat om att jag blir hemma resten av veckan....
Nåt sånt här känns det som....
I övrigt så hade jag & maken ett samtal igår....& idag......
Jag mår verkligen dåligt över vår nuvarande situation, både med hans fd firma & tillhörande kompanjon, hans fd som han har barnen med & hennes sätt att vrida & vända på våra framtidsplaner precis som hon vill, och dessutom min situation på jobbet....
Jag älskar mitt jobb, men det är såå tungt! Stressen är enorm, kraven & ansvaren är många & blir bara fler & fler....Vårdtyngden är väldigt hög & personaltätheten väldigt låg....Minsta lilla extra som händer så går vi omkull & hinner inte med de mest basala rutinerna såsom dusch t.ex.....Om vi inta hinner så hinner vi ju inte, vi kan ju inte klona oss....Vi är 4 personal på 18 boende, varav 9 kräver dubbel bemanning vid omvårdnad....+ allt det andra vi ska hinna med....Allt från aktiviteter som bowling, bingo, dans till att samtidigt servera frukost & städa köket, se till att alla får i sig medicinerna, sköter magen...."Kom tvätten idag också ja? Och blöjleveransen måste ju packas upp & in på allas rum."
"...Jag slutar 13.30 idag, hinner jag ta min lunch? Jag skulle ju behöva städa mina kontaktpersoners rum också.....Jag kanske kan stanna efter jobbet för att hinna för om jag inte gör det så kan jag bli av med jobbet.....Nej, det är klart att jag inte skriver upp extratid, det är ju Jag som inte hunnit... "
"Vem tog hand om tvättstugan idag? För det är slut på rena underlägg....Ja, jag vet att det är svårt att göra 4 saker samtidigt, men du kan väl åtminstone försöka... "
Du är ju kvinna för guds skull!!
Behöver jag säga att vi springer fort, fort fort, för att hinna med...? & tror ni att det skulle se likadant ut om det var en mansdominerad arbetsplats? Näe, just det....
Dessutom har jag hört att några av kollegorna har börjat se sig om efter nya jobb....Det gör mig än mer stressad....Om de försvinner så innebär det nya att skola in, vilket gör det än mer tungt för oss ordinarie medans de lär sig att springa fort, fort, fort.....Värst är det när man inser att de inte kan springa fort.
För då måste ju jag springa ännu fortare för att det inte ska krascha just den dagen....Jag borde får gulmedalj snart.....
Ibland vill jag bara fly....Hem till Sundsvall igen...Fast med min make förstås...
Och det går ju inte, vi har ju barnen att ta hänsyn till, speciellt när deras mamma skiter i hur dom mår....
Jag saknar vänner att prata av mig med, även om jag vet att ni finns där på luren.....Men att umgås, bara vara med andra människor som jag känner redan....
Vi får väl se hur det går....Nu ska jag inte grubbla mer på det här....Maken ska prata både med Apan & Idioten idag för att få rätsida på hur Puckona resonerar, var & en om sin sak.....
Jag ska ligga på soffan & kurera magen med Proviva...Promenad kan tänkas att det blir också....
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | 4 |
5 | 6 |
7 |
|||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 | 17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
28 |
|||
29 | 30 |
31 | |||||||
|