Igår fick jag ett brev i posten. Ingen räkning, inget erbjudande från Ellos, ingen lockelse om för-godkända lån att utnyttja. Ett roligt brev, ett som jag har väntat på lite....I år är det nämligen 20 år sedan jag, tillsammans med mina fina barndomsvänner som jag fortfarande håller kär, gick ut nian....1992 var vi på väg ut i livet, åt olika håll, med olika drömmar & förväntningar.

  upprivet i all hast!

Åh, så spännande det här är! Att få ses igen, höra hur alla har det nu, när vi är mitt i livet.

Jag blir 36 i år. Är det möjligt? Hur fort går åren egentligen? Medföljande var en uppdaterad klasslista med namn & nummer, och det var flera som bor här i sthlm. Jag undrar om alla kommer? Jag hoppas det iaf =)

  schemat för kvällen....

Jag kan ju säga att jag som 15-åring inte såg mig själv i sthlm, gift & med 2 fina bonusbarn som 35-åring.

Ärligt trodde jag nog inte ens att jag skulle leva så länge.

Lite grå strån, några rynkor, men i övrigt kan jag inte säga att jag känner mig så gammal som jag tyckte att 35-åringar var då.

Konstigt det där med hur man ser på saker & ting och hur det förändras genom livet....

Skärtorsdag idag, är ledig tills på påskaftons morgon...Njuter av lugn & ro idag.

Vardagsrum & hall bär spår av gamla traditioner, barnens påskägg får öppnas när de kommer på måndag...

En trevlig helg önskar jag er!

Puss & kram // J