I denna värld av supersnabba bekräftelsebehov, stannar jag upp ibland. Jag inser att jag ibland trycker på Gilla-knappen lite väl ofta kanske...Måste jag kommentera allt? Vill jag ha kommentarer & tummen upp på alla mina vardagsinlägg?

När jag loggar in här på bloggen & ser att jag har nya kommentarer från er som läser mitt dravel, så blir jag ju jätteglad!

Ett par rader som bekräftar att ni hört mig, läst mina rader, sett mina bilder. Det räcker för att jag inte ska känna mig så långt borta. För att jag ska få bekräftelse på min egen existens liksom. Sjukt. När hände det här?

När började jag längta efter en gilla-knapp lite här & var, bara för att bekräfta att jag har hört eller läst, sett eller kännt?

I affären...mmmmums, nygrillad kyckling-doft -Gillas!

Gröna vågen på rödljusen genom hela Uppsala på morgonen -Gillas!

Vart ska jag trycka?? Hittar ingen jäkla knapp....Attans...Det får väl gå ändå....Ogillas...

Oj, vart drog det här inlägget iväg.....Skulle ju egentligen bara lägga in en fin bit som jag lyssnar på & slappnar av så gott till. Det är fredagsmys & Tanten är trött, så trött....Make & barn ser film, jag ligger i sängen och somnar nog strax...

& som avslut hade det väl varit fint om ni hade kunnat trycka på en gilla-knapp här =)

Trevlig helg till er