Det finns en blogg som jag läser ibland....Långa texter om det mesta & med en övertygelse som skrämmer mig lite.

I min blogg vet jag att det ibland kan bli lite väl mycket kärleksförklaringar till min make, och jag vet att det i min blogg går att läsa om hur fort det gick för oss i början, med allt från flytt till bröllop osv....

I mina tidigare inlägg, alltså f.t ( före Thomas...) så kunde man också läsa om eventuella förälskelser, romanser eller onenightstands, hur man nu vill benämna det. Man kunde läsa om känslor som ökat eller svalnat, som jag funderade på och som jag skrattade åt....Jag hade ett liv f.t också....Precis som han hade ett före mig naturligtvis, vi är ju båda vuxna människor mitt i livet.

Men.....

Jag läser i den här bloggen om än den ena, än den andra stora, stora kärleken i livet, det enda äkta, det största av allt.... Mirakel som sker, lycka som får en att sväva, you name it....

I ett par månader...högst....Sen hyllas singellivet igen, barnen framför allt umgänge med män eller kvinnor, och styrkan i att för alltid leva ensam.

Nyss var det singelt, och nu efter inte ens en månad är det tatuerade namn (som garanterat sitter kvar) och super-duper-lyckan i tvåsamheten igen...

Och jag håller tummarna lite....För jag känner de båda....Fina människor, absolut, men kanske lite väl vingklippta båda två.....

De jag tänker på mest är barnen i såna här förhållanden...

Hur tar de det här ständiga utbytandet av "extra-vuxna" i sina små liv? Blir de liksom presenterad för dessa passerande...Det verkar så enkelt att släppa in & sedan slita ut människor ur deras liv....

Usch, jag har ingenting med detta att göra, men jag bara funderar rätt mycket.... På den äkta kärleken...Kan man möta den i en ny människa ungefär en gång i kvartalet, och känna så starkt att man riskerar sina barns välmående?

Eller är det nån sorts hysteri, som grundar sig i olycka över att inte hitta rätt nån gång?

Det är ledsamt, för varje gång du går så lämnar du någon kvar...Någon som kanske inte förälskar sig 4 gånger om året, någon som kanske trodde på Den stora kärleken...Någon som kanske inte tror att de någonsin kommer hitta rätt igen...

Någon med sina änglavingar avslitna, bortkastade och värdelösa...

Jag vet att jag har hittat rätt. Min ängel är lyckan personifierad och om något så fruktansvärt skulle hända, som gör att  vi inte kan vara tillsammans längre, då kommer jag definitivt inte att byta ut honom & vår kärlek på ett par månader, om än någonsin, för det vi har kan aldrig ersättas av någon.

Jag hoppas att du har hittat rätt denna gång, om inte annat så för era barns skull, både dina & hans....Lycka till!

 

janet

25 januari 2011 18:24

läser dina ord o det är som om det är mina tankar du läst o skrivit över...ser såå otroligt många barn som lever detta liv...en hit o en dit..frågor som kommer....kommer du att stanna hos mig?? jag som har barn funderar på om det inte är lite så att när man lämnar ett förhållande bakom sig där det har blivit barn så lämnar man lite av föräldraskapet oxå..så många som bara tänker på sig själv..inte helt fel..man skall tänka på sig själv..för mår jag bra mår mina barn bra.,,,men man måste sätta sina barn i första rummet...det är inte de som valt att gå vidare..om jag ser på mitt eget liv så hoppas jag så innerligt att jag o jens kommer fortsätta tillsammans livet ut..o det finns nog inget annat jag vill heller..önskar dig all lycka i livet..kram

jenny

26 januari 2011 09:11

Ja, jag har ju inga "egna" barn men jag räknar ju redan Thomas barn till min familj och för oss håller vi fortfarande på att lära känna varandra...2 år har vi hållit på nu =) Det är ju superviktigt att låta barnen "föra" i denna livets dans.... Jag är livrädd att nåt skulle göra att jag orsakar olycka eller sorg i deras liv.
Du & Jens känns som ett couple4life & jag önskar också er all lycka till =) Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här i Trollebo avrundades  2015 med korvgrillarlunch och vedstapling med kidesn innan de åkte till sin mor för firande i stan. Vi fortsatte kvällen med god mat och lugn och ro, här råder raketförbud pga hästgårdarna omkring oss, såå skönt!      ...

Dags att summera detta år, det bästa året på länge. Och nu handlar det här om mitt år, inte Sveriges år, vilket inte var lika kul. Januari: Spenderade mesta delen av januari ett hav av flyttkartonger, men belöningen kom sista helgen i januari, då...

Ingen fälld älg i helgen heller...Vår lilla sessa gjorde nog sitt jobb, men lyckan uteblev.       Mina små darlings    Fick iaf massor med kvalitetstid med min favoritmänniska, syster yster     Och Farsan som var noga med att det sku...

Sen sist har jag hunnit med att julpynta hela huset, och maken fixade utebelysning.         Älskar att vi har vårat eget paradis på landet, ett eget hus med egen flaggstång att julpynta...Jag nyper mig fortfarande i armen ibland..Äntligen ha...

Från de trevande orden " skulle kanske skaffa en egen jakthund" till " hon heter Karro" gick svinfort! Sitter på fredagen och käkar middag, dricker lite vin och diskuterar för och nackdelar med valp vs unghund, i vårat fall hade vi precis fått ett ...