...ibland liksom slår det mig..Vad otroligt meningslöst mitt liv är...Vad otroligt misslyckad jag är, och hur otroligt lite jag har åstakommit i mitt ynkliga liv...Ikväll bryter jag ihop och kommer igen....

Jag är 32 år. Jag har ingenting. Jag bor i en hyresrätt, har ingen bil, är singel, betalar skulder, tar nya lån, blir förälskad, blir rädd, känner mig stark, känner mig svag, men hela tiden är jag ensam i allt....

Jag har valt bort så mycket, valt fel så många gånger, jag har valt att vara ensam...Jag har vänt människor ryggen, jag har chansat, jag har misslyckats, jag har skrattat, jag har gråtit, jag har trotsat, jag har backat ner, jag har hatat, jag har älskat, men hela tiden har jag varit ensam....

Jag har hoppats, jag har misströstat, jag har bönat, jag har bett, jag har skrikit, jag har viskat, jag har hållt tyst...Jag har talat sanning, jag har ljugit, jag har bedragit, jag har varit trogen....Jag har svikit...

Jag har levt, jag har dött, jag har varit frisk, jag har varit sjuk, jag har skadat mig själv, jag har helat mig själv, men jag är alltid ensam...

Jag har dödat, jag har valt åt andra, jag har tagit farväl, jag har hälsat välkommen, jag har varit likgiltig...Jag har känt, jag har inte känt...

Jag har varit ensam & jag har misslyckats, jag har varit två & misslyckats...

Jag har upplevt godhet, jag har upplevt grymhet, jag har sett kärlek, jag har saknat kärlek, jag har valt bort ömhet, jag har valt våld...Jag har svikit andra, jag har svikit mig själv...Jag har svikit mamma...

Jag avskyr, jag hatar, jag föraktar, jag hånler, jag pekar, jag skrattar...

Jag gillar, jag älskar, jag avgudar, jag uppmuntrar, jag håller om, jag gråter....Men jag gör allt ensam...

Ikväll är det mesta svart, ikväll finns inget ljus...I natt gråter jag och imorgon tar jag på mig masken igen, jag ler mot er, allt är bra...

Jag bryter ihop och kommer igen..Till nästa gång jag misslyckas...