Älskade vän.....Det gör så ont i mig...Jag lider med dig & jag vet inte hur jag ska hjälpa dig...Hittar inga rätta ord...Är för långt borta för en kram, fast ändå inte.....

Önskar jag kunde visa dig framtiden...önskar jag kunde säga så du känner det:

"Det kommer ordna sig, det kommer bli bra"

Jag förstår att det är svart...Jag vet hur det känns när hjärtat slitits ut ur kroppen på en & man inte vill vara i sitt eget skinn....När man vill sova, utan drömmar...Slippa tänka, slippa känna....Att inte veta, var man börjar eller vart man kommer sluta....Ovissheten, alla beslut, alla måsten....

Vill så gärna hjälpa dig genom det här, men du måste göra det själv....Jag finns här, alltid....Jag lyssnar, när du orkar prata....Du är min vän, och du är stark....

Du är en av de starkaste jag vet.

Mitt hjärta är tungt för din skull, mina tårar rinner för din skull...Jag skulle ge dig än mer styrka om jag kunde....

Du är vacker.

Du kämpar så hårt för andra, men nu ska du kämpa för dig, lika hårt. Jag vet att du klarar det.

Jag har känt dig hela livet, jag finns här, alltid.

Älskar dig, gumman.  Du fixar det här.  Jag tar emot dig.

             Du förtjänar det bästa i livet.